Jag må ha lyckats rädda min blogg trots allt men nu lyckades jag i stället paja min fina ”pac-man design” för att jag var för snabb med att trycka där man inte skulle trycka. Ni vet den där stora röda varningsskylten som dyker upp? Det har motsatt effekt på mig. Säg åt mig att inte göra nått eller att jag inte får göra nått och jag gör det, för eller senare på ett eller annat sätt.

Denna simpla design får duga tills jag orkar fixa en ny.

Nu har jag sett David Finchers version av ”Män som hatar kvinnor” aka ”Girl with the dragon tattoo” Jag blev glatt överraskad av Daniel Craig, mannen har ju faktiskt en viss charm och karisma.

Fincher är en lysande regissör och en av mina favoriter, jag var trots detta skeptisk. Även om Finchers filmversion är mer trogen böckerna och att den säkert ut mångas ögon är en bättre film än den svenska så är den svenska fortfarande min favorit. Av två skäl: Noomi Rapace och Mikael Nyqvist. Inget slår deras rolltolkningar, deras personkemi och de känslor de lyckades framkalla som ibland skar i själen och i bland fick ens hjärta att le.

Men Rooney Mara är väldigt väldigt duktig, även om hennes rolltolkningr skiljer sig mycket från Rapace. Hon framstår som mer sårbar och bräcklig. David Fincher kan göra film, det vet vi, miljöerna var bättre, Stellan Skarsgård var fantastisk i sin roll! En sak som störde mig var att nästan alla karaktärer pratade ”svengelska” De var de ju tvungna till. men det blev ibland så himla komiskt, (Som när Martin Wagners gamla mor Isabella ska leverera den enda replik hon har)

En udda sak jag har läst är att många biobesökare har rest sig och lämnat biografen mitt under filmen. Särskilt efter ”våldtäktscenen” Någon idiot hade tydligen med sig sin unge också. Jag vet inte vad folk hade väntat sig och vad filmen har för åldersgräns i USA, men jag tycker personligen att just den scenen är värre i den svenska.

Jag kommer nog att se båda versioner igen. Det är trots allt en fantastisk historia och jag är lite glad att något från Sverige har blivit så stort utomlands (och chockerar intent ont anande amerikaner)

Åh just ja, soundtracket i Finchers version är MAGNIFIKT! Det gav mig ståpäls genom hela filmen.