Det går bra nu…. så varför är jag då så ledsen?

Jag hjälper till här och var med små olika projekt, och lär mig en massa, Jag gör nytta och jag vet att det jag gör uppskattas. Det är skitkul att ha saker att göra. Då hinner jag inte att tänka och grubbla så mycket. Jag har också insett att jag klarar av mer än vad jag tror. Det känns bra. Jag har också märkt att jag inte är så socialt inkompetent som jag först trodde. (Jag har till och med slutat prata med mig själv)

Så varför är jag då så ledsen? De senaste veckorna har varit jätteknasiga rent känslomässigt. Jag har inte haft nån lust att gå upp ur sängen, men gjort det i alla fall, jag har sovit jättedåligt och när jag väl har sovit har jag drömt mardrömmar och vaknat i ren panik. Jag är konstant trött och har inte orkat träffa mina vänner.

Jag fattar inte. Jag har en underbar familj som ställer upp i vått och torrt och som älskar mig villkorslöst. Jag har tak över huvudet (än så länge) och mat att äta (för det mesta). Jag har vänner som gillar mig och som skrattar åt mina dåliga skämt.

Sen blir man ju inte direkt pepp av att se på nyheterna om folk som dödar och beter sig som svin och om naturkatastrofer och tragedier och även om jag skänker en slant när jag kan så känns det som en droppe i havet. Helt plötsligt känner jag mig så matt och undrar ”vem fan tror jag att jag är och hur jävla egoistisk får man bli?”

Människor i min närhet mår dåligt och har svåra ekonomiska problem och jag kan inte göra mycket för att hjälpa dem.

Men jag saknar…. någon eller något. Kanske hade jag det ett litet tag men förlorade det. Kanske inbillade jag mig bara. Jag har mina misstankar om vad det är men jag vill inte erkänna det. Då blir det helt plötsligt verklighet.

Hör, det tar redan upp för stor plats. Jag är så tramsig. Denna gången är det inte jag som gjort fel, så varför tar jag på mig skulden? Varför ska jag vara andra människors samvete? Jag tror att jag helt enkelt skiter mest i vilket nu. Det blir nog bäst så, det är inte värt att grubbla över…

GOOD RIDDANCE dåliga självförtroende och personer som inte gör mig gott, Hur fan tänkte jag???? Jag måste ha varit tillfälligt sinnessjuk.

ELLER, kanske behöver jag bara ett ordentligt ligg, det var katastrofalt länge sedan sist, Jag minns knappt hur man gör, vad som är upp och vad som är ner (fast det spelar i och för sig mindre roll). Jag kanske ska sluta vara så himla blyg (och kräsen).

Jag önskar att det kunde vara som i filmen ”Demolition Man” , fast utan Sylvester Stallone.

Fast jag föredrar nog ändå gammal hederlig

”Hunka Chunka”