Detta blir ett långt inlägg men jag hoppas ni orkar/vill läsa hela.
Igår besökte jag Växjö och var med på ett ”Ungdomsläger” för ungdomar med olika typer av fysiska funktionsnedsättningar. Lägret är ett samarbete mellan bland annat Unga RBU-are i Kronoberg och Funkibator. Lägret pågår under tre dagar men jag var bara med under gårdagen för jag bor ju inte i Växjö och att pendla fram och tillbaka mellan Växjö och Helsingborg tre dagar i streck kändes lite överkurs.
Det var ganska kul och intressant, men det mesta var ju riktat till personer som bor i Kronoberg men jag fick med mig en massa bra info om att söka fonder. Träffade en hel del roligt folk De flesta kände jag inte men det fanns några bekanta ansikten. Det var jätteroligt att träffa vissa, mindre roligt att träffa andra. Dagen för min del var överlag skitjobbig men blev lite bättre mot slutet..
En annan kul grej var att att det fanns volontärer från olika länder. Man skulle egentligen prata svenska med dem för att de ska få möjlighet att öva på språket men om min skriftliga engelska är bra så är min muntliga engelska däremot riktigt kass jämfört med hur den har varit. Den är under all kritik. Så jag passade på att öva på den och lärde mig dessutom lite serbiska på köpet.
Alltid på sådana här aktiviteter ska man ju presentera sig. Detta är ångestframkallande för de flesta människor och jag var definitivt inte den enda med handsvett, hjärtklappning, svettiga armhålor och andnöd. Jag var tydligen inte heller ensam om att känna ett starkt behov av att spy i närmsta blomkruka. (Lugn, jag är så pass rumsren att jag inte gör sånt.)
Jag var dock den enda som flydde fältet och körde ut. Jag var tvungen, det gick helt enkelt inte.
När folk ska presentera sig finns det olika sätt att göra detta på. Vi i Unga RBU-are Riks brukar ha olika ”Lära känna lekar” där folk i lugn och ro kan lära sig namn och lite rolig fakta om varandra på ett kul och avslappnat sätt. Det tar längre tid men är värt det i slutändan. Mindre fokus på en, mindre press.
Jag har inget problem med att prata med människor så sett, faktum är att jag är ganska duktig på att pladdra öronen av folk när jag väl kommer i gång men sätt mig inte i fokus och säg att jag ska prata inför folk. Det gör mer skada än nytta.
Växjö verkar ganska mysigt, i mars kommer jag att åka upp igen och hälsa på kompisar, gamla som nya.
Av nån konstig anledning har jag fått en massa blåmärken överallt. Jag har ingen aning om vart de kommer ifrån. Spontant undrar jag:
1. Vem drogade mig?
2. Vad fan hände sen?
Varför är det så att jag alltid råkar ur för saker när jag är i Småland? Spruckna revben, utelåst från hotellrum blåmärken över hela kroppen med mera. Jag står i bostadskö i både Jönköping och Växjö (man vet ju aldrig) men jag funderar seriöst på att gå ur. Om det finns några högre makter så misstänker jag att de nog försöker säga mig något. Småland är ingen bra idé.
Jag står även i bostadskö i Lund och Göteborg (som sagt, man vet ju aldrig). Om jag någonsin flyttar kanske jag ska satsa på någon av de städerna istället.
Tack för att du läste ända hit! Du är underbar!
